Plaskis läggs ner

Plaskis, ungdomstidningen som fick en förvirrad, finnig 16-årig punkkille med sönderklippta jeans hooked på journalistik, läggs troligtvis ner om några veckor. Fina Soile, som hållt i tidningen i alla år, kör ett sista ryck och mailar in ett gäng brev från skivbolag, oss gamla skribenter och andra för att förmå Studieförbundet Vuxenskolan att fortsätta satsa på ungdomskultur. Något de alltid sagt att de har som främsta ambition. Här är min text:

Som ung har man många val, många måsten och många krav på sig. För mig spelade Plaskis en stor roll i att tidigt få ansvar och att få ett relativt fritt spelrum för idéer, tankar och åsikter. Då var det mest en lokal angelägenhet, nu är merparten av skribenterna knytna över hela landet. Det var här jag lade grunden till ett stort kontaktnät inom musik, film och mediabranchen. Sedan jag blev en del av plaskisgänget år 2003, har jag utbildat mig till journalist. Och många med mig har gått vidare till att utbilda sig inom kreativa kulturyrken som fotografer och designers. Plaskis fungerar som en uppsamlare av generationer – och , hoppas jag, framtida. Vi kände att det saknades ungdomens röst i en mediavärld som ses genom vuxna. Plaskis har alltid fungerat som en motpol till det där: här får ungdomar skriva om saker för sin egen målgrupp, gehör, självförtroende och sin demokratiska röst hörd. Om man inte satsar på en levande ungdomskultur, tidigt ansvarstagande och social bildning är det risk att desillusionera en framtida generation ungdomar och krossa deras drömmar.