Blackbird Blackbird och Persona La Aves

Kent sa en gång att det är svårt att vara ett rockband idag, eftersom alla bra gitarrmelodier redan kommits på. Jag tror det var ungefär samtidigt som The White Stripes gjorde ett bascomp till en låt som numera finns på alla framtida Rock Classics-album. Da, da da da da da da.

Popkulturen dammar då av gammal rythm&base, experimenterar med dubstep och disco. För det är just rytmen som definierar lite i vilken tid vi lever i, gamla congastrummor som låter bättre än någonsin. Från släpiga brustrummor i Jay Z:s version av Forever Young (Young forever) till M.I.A:s nya album – som är så stökigt, på både ett bra och dåligt sätt, att jag mellan låtarna måste varva med ljummen mespop för att klara en genomlyssning.

Och när högsommaren peakar i Stockholm, och det enda man kan göra är att bada, släpper fantastiska Blackbird Blackbird sitt debutalbum med titlar som Hawaii och Summer Heart.

Och, smått mer definierande, är nya drömska mixen på Persona La Aves fantastiska låt Beach. Åh.