I Blame Coco (GAFFA augusti)

Du trodde att skivbolagsprodukter var ett bortglömt fenomen? Något stora kontor i Los Angeles utnyttjade för listettor på 60-talet?

I tider där skivbolagen vaktar sina pengar har de bara blivit bättre och bättre på att syna våra kulturkonsumtionsmönster. Exakt som Hollywood har en egen avdelning för indiefilmer som The Squid and the Whale, Broken Flowers eller Youth in Revolt placerar skivbolag taktiskt och smart artister i genrer som indie, drar i trådar för samarbeten med kreddiga artister och främjar remixkulturen.

Att intervjua en sådan ny popartist kan ibland vara som att intervjua ett pressmeddelande.

I Blame Coco har en bakgrund som överensstämmer på pricken för vad en American Apparell-klädd och Fluokids-surfande ungdom idag ser som fullvärdig artist – hon har jobbat som fotomodell åt Burburry och Hope, hon är knappt fyllda 20 år, hon är dotter till Sting – hon är en it-girl men med rätt preferenser och står på egna ben. Hon har jobbat med Diplo och Robyn. Och hon styrs uppifrån. Och enligt skivbolaget ”vill hon inte” prata om sin modellkarriär eller om sin familj.

Coco Sumner svarar kort och koncist. Gillar att få in Sverige och svensk musik i varenda mening. Hon avslutar med att säga ”haejdo”.

– Ja, jag gjorde en kampanj för Hope och det var kul men jag gör inte det längre, det var länge sen.

Producent på skivan är Teddybears Klas Åhlund. Mycket av inspelningen tog plats i Sverige.

– Jag köpte Teddybears-skivan, och det var anledningen till att jag ville jobba med honom. Vi spenderade sex-sju månader I Stockholm. Det är min favoritplats att vara
på. Skivan har tydlig Stockholminfluerad vibe. När jag först kom hit var det vinter, men jag skrev och producerade på sommaren, säger Coco Sumner.

Du har jobbat på skivan i två år?

– Nja, jag har skrivit låtar de senaste fem åren, så det här är som en samling av låtar.

Du är ung och har redan varit modell och nu börjar göra musik. Hur kommer det sig?

– Jag har alltid älskat att arbeta, det är en motivation om jag inte riktigt gör något. Jag har alltid velat tjäna pengar och … åh, jag är inte så bra på det här. Jag älskar att
arbeta och jag älskar musik.

Robyn slog också igenom vid en tidig ålder. Gav hon några tips?

– Inga tips, men hennes allmänna attityd mot att jobba och göra musik inspirerar.

DJ:n Diplo har remixat låten Caesar som Coco gör tillsammans med Robyn. En klubbig, smått brittelectroinfluerad självklar hit, lite som Santogold, som med Cocos
hesa röst och de bisarra ljuden är konstigt förbisedd.

– Jag och Klas arbetade i studion, vi hade tagit några drinkar och tyckte att Robyn vore perfekt till den här låten. Det funkade riktigt bra. Våra röster har en bra dynamik.

Ibland låter Coco Sumner för ung för all uppmärksamhet – eller bara för uttråkad för att prata med media. Eller som i en skribent i tidningen Q konstaterar: Talking
is not her strong point. Live är det kanske något annat. Snart står I Blame Coco på en svensk scen, på Way Out West-festivalen I Göteborg.

– Jag är riktigt exalterad att spela live där. Jag var där förra året på Teddybearsspelningen. Jag gillar att göra mer av en show, jag tror det är vad folk kommer dit
för att höra, inte bara låtar från albumet, säger hon.

Flera gånger fick jag uppmaningen att inte fråga om vare sig modellkarriären eller om hennes berömda pappa Sting. En artist som sålt flera miljoner skivor.

Varför vill du inte prata om din familj?

– Det är inte relevant. Vi är en väldigt lojal familj och pratar inte om varandra i
pressen.

När du pratar med media, vad vill du prata
om då?

– Musik, jag kan prata i timmar om musik.

Det känns som att din skiva är väldigt inspirerad av 80-tals New wave. Varför tror du att det soundet är så vanligt idag?

– Det är popmusik. Det är ett brett spektrum av idéer. Jag har alltid varit besatt av musik. Typ Ian Dury, Abba, många olika typer av musik. Mycket Teddybears och
svensk musik.