nordpolen och min generation

Jag tror inte jag är ensam att i min generation alltid älta alla problem vi har. Jag brukar ofta prata om ”min generation”, jag gillar att göra det. Det känns mer samlat, som att vi är en grupp, när jag vet att det är en rörig klasstillhörighet och rätt så många grader av politisk medvetenhet. Men jag var rätt säker när jag gav nya Nordpolen-plattan en sexa i betyg nyss. Jag tycker den verkligen sammanfattar, precis som Lorentz och Sakarias gjorde i höstas, den här jävla apatin vi typ alla känner. Alla bara pratar PROBLEM: arbetslöshet, samhället, ”jag kanske får vik en vecka till”. Ingen är riktigt glad om det inte är helg. Det är liksom likadant som förra gången Nordpolen släppte skiva och sjöng något om att ”måste söka jobb men orkar inte stiga upp”. Nordpolen och Lorentz & Sakarias är klubbvreden i samhällsapatin. Jag vill bara citera hela Nordpolens ”försöker dölja” här men det skulle bara bli ännu mer apatiskt