Hur våldsam var västern?
Bokhandlarnas pockethyllor har i sommar frontats av Butchers Crossing av John Williams. Williams, som för några år sedan blev återupptäckt i litteraturvärlden med sin bok Stoner, skrev Butchers Crossing redan 1960 och har ungefär samma narrativa romaninledning: den unga manliga akademikerns nyfikenhet och lågmälda, eftertänksamma och långsamma steg ut i verkligheten. Men i både tid och rum skiljer sig romanerna åt – där Stoner berättar ett helt liv och utspelar sig i en akademisk miljö, berättar Butchers Crossing om vad som brukar kallas den ”vilda västern”. USA:s expandering av sin front mot den stäppliknande prärien. Ett ämne som kan få många att dra iväg på fantasirika äventyr av blodlustna indianer, vita hjältar och jakten på rikedom.
Men Butchers Crossing är betydligt mer intressant än så, för perspektivet som anläggs på tiden den vill skildra är likt Cormac McCarthy betydligt mer inriktat på det vardagliga slitet.
Någon som gillar äventyr är Robert Redford. I sommar visar SVT hans serie som fått den svenska titeln Den vålsamma vilda västern. Jag har inga problem med att packa en historisk dokumentärserie med dramatisk pumpande musik, intriger, dramatik. Det är en del av vanlig tv-dramaturgi.
Vad jag har problem med är komforten, inställsamheten, att fokusera på våld och action likt en fläskig 300 Spartans-rulle.
”Jag har länge fascinerats av den amerikanska Västern. Av landet och dess historia.” säger Redford. Han menar även att detta är den ”definitive story” – något man kan översätta som den generella eller optimala historien. Det är som om vi skulle berätta den svenska historien enbart utifrån kungar och Axel Von Fersen.
Penseldragen i Den våldsamma västern är enorma: det får inte vara några udda färger, något som stör, något som går ifrån en gängse, fastpräntad historiabild av vad som är viktigt. För att göra det tillgängligt, sitter skådespelarna Tom Selleck, Kiefer Sutherland och Mark Harmon och kommenterar historien, mellan faktiska historiker.
Jesse James, Billy the Kid, Crazy Horse, Custer, bla, bla bla. Urvalet känns mer som en äventyrs-västern-serietidning från 1950-talet än som en nutida tv-serie.
Om man jämför med en annan ny tv-serie, nyinspelningen av Roots, är den betydligt mer koncis i sitt berättande: här kommer en underskattad historia fram, långsamt och metodiskt, plågsamt och känslosamt.
I modern historieforskning försöker man mer och mer frångå just en etablerad bild på historien genom att anlägga andra perspektiv och ställa andra frågor. Redan 1970 släppte Dee Brown boken Bury My Heart At Wounded Knee – en fullkomligt tärande berättelse om hur ett urval av Amerikas ursprungsbefolknings stammar som utplånades. Genom hela boken får man också se historien från ursprungsbefolkningens ögon – med systematiska avrättningar, fördrivning, utplåning och förpassning till reservat med brutna löften. Vad sägs om en dokumentär med det perspektivet?