Abe Vigoda – Crush

På det amerikanska tropicalpunk-bandet Abe Vigodas förra skiva Skeletons varierade låtlängden på de 14 spåren från 45 sekunders punkfrenesi till – med två undantag – under tre minuter. På nya skivan Crush är bara ett spår strax under tre minuter långt, resten är längre. Detta är intressant eftersom det speglar den experimentella utveckling bandet har gjort på resans gång, även i soundet. Det är skiftande trummaskiner, tropikdisco, hörbar sång. Bandet har utvecklats från att låta som alla de där lo-fi Wavveslåtarna som inte är So Bored till att låta som ett snabbare Bloc Party, bortglömda bandet I Love You But I´ve Chosen Darkness eller varför inte A Place To Bury Strangers. Eller som ett syntrockigt tidigt Depeche Mode i Repeating Angel. En rätt intetsägande blandning av discopostpunk och amerikansk rocktradition som – trots några undantag som Throwing Shade som jag bara väntar på att någon ska slowisco-remixa och Abe Vigodas genuina vilja att utvecklas – inte har hittat sin spelplan ännu.