Jag var på emmaboda och dansade. några ord:
I nya numret av Gaffa, som kommer om två dagar, intervjuar jag den eminenta disco lento-gruppen Hurts och Stings dotter I Blame Coco… Läs mer
Jag skrev en text om balearic och naturvurm för Devotion, men småtweets från Arvikafestivalen och Emmaboda verkar vara viktigare, så den har inte publicerats än. Gjorde en lång musiktipslista. Det har kommit lite mer sedan dess, men det tar vi nästa gång. Observera att den är gjord när det var solsolsol i mitten av Juli:
På en promenad från ett kvällsdopp… Läs mer
Lite fredagsläsning:
Stockholmsnatt – semestersverige
Plus, en playlist för vad som är intressant på Emmaboda nästa vecka:
jump in the pool – eboda 2010
Kent sa en gång att det är svårt att vara ett rockband idag, eftersom alla bra gitarrmelodier redan kommits på. Jag tror det var ungefär samtidigt som The White Stripes gjorde ett bascomp till en låt som numera finns på alla framtida Rock Classics-album. Da, da da da da da da.
Popkulturen dammar då av gammal rythm&base, experimenterar med dubstep… Läs mer
foto: Jesper Frisk/Rockfoto
När jag lämnar en artikel imorgon går jag på lite sommarledighet – vilket betyder att notoriskt samla Blackbird Blackbird-tracks och mixar, läsa femtioelva Ian McEwan-romaner, dansa på klippor och gå hem i soluppgången i stockholmsnatten. Äta de 2kg nektariner jag köpte igår.
Eller som mitt fortfarande väldigt nya yrke kräver: vara ständigt vaksam spanare, kreativ, läsa… Läs mer
Såg precis Nowhere Boy, om John Lennons liv. Den var sådär. Som någon skrev i en recension: det finns mycket att störa sig på om man är ett diehard Beatles-fan – allt från ögonfärg (skådespelaren har blåa, John hade bruna) – om han såg ut som 25 vid 15-års ålder, om han var så kaxig. Nu är jag alltifrån nördig när det… Läs mer
Idag har jag bland annat en längre artikel i UppsalaDemokraten om Homeopati. Läs, och kolla in Svenska1023, en nationell protest som äger rum i oktober… Läs mer
När Jens Lekman dricker rosé på en båt utanför Melbournes kust, och man väntar förgäves på den obligatoriska Sommarmixen, är det skönt med en popvärld som helt accepterat att tiden som betyder något är nu. Det är nu allt blir magiskt. Det är nu du inte längre minns, det är nu allt händer. När sommarmelankolin slår in, strax efter 00, det… Läs mer
Hur man gör en medioker låt bra med Marlboro-mannen och frukt i öknen
Moon Theory from Miami Horror on Vimeo.… Läs mer
I en tid där ingen längre vet vad det bortplockade m:et i MTV stod för verkar musikvideor fortfarande vara relevanta. Speciellt när de används för att lyfta fram politiska frågor.
I den franska videoregissören Romain Gavras, nya video till M.I.A:s låt Born Free rusar beväpnade amerikanska soldater in i ett bostadshus och griper en rödhårig pojke. Han förs ut till en… Läs mer
Svenska band vet hur man raggar kritikröster.
Club 8 har lyssnat väldigt mycket på afrofunk inför sitt nya album. Ibland känns det lite som etnojazz i bakgrunden, typ Ethiopiques. Lyssna här.
Concretes har också tagit en ny, drömsk riktning, lyssna här.
Igår var jag förresten på Caribou i Stockholm
Jag har, och gud vad jag kämpat för det, räknat ut att jag kan försörja mig på journalistiken. Vikariat? Anställning? Nejnej, frilans. Den enda vägen att ta om man är ung journalist idag.
Bloggen kommer fortsätta att handla om popkultur, även om jag mest jobbar med annat. Jag har precis börjat skriva för ETC UppsalaDemokraten. Det är jättekul! Lokaljournalistik, intressanta vinklar och ämnen. Idag skriver jag om att… Läs mer
Kanske var det för långsökt liknelse, New Orleans, Baltimore och små svenska kommuner. Men glappet storstad – landsbygd tycker jag är värd att belysa, och något jag tror kommer ta sig uttryck mer framöver.
I söndags hade serien Treme premiär på amerikansk TV. Handlingen tar vid precis efter att flodvågor orsakade av orkanen Katrina dränkt nästan 80 procent av New Orleans, och befolkningen börjar skrapa i resterna och försöker… Läs mer
För ungefär 3,5 år sedan flyttade jag till Göteborg. Jag brukar säga att det var av tre anledningar: plingsnöret på spårvagnen, öl-paketet och Studios West Side.
Men Studios West Side är egentligen en metafor för vad vi kallar någon form av Göteborgs-scen. Musikantropologiska studier har genomförts, men gruppen är för splittrad musikaliskt för att kallas någonting alls. Många forskare och journalister… Läs mer
Många saker gör mig upprörda, en av de värsta är när folk missuppfattar saker på grund kunskapsbrist. Det värsta är när de bygger en hel tidning på det.
Jag har alltid trott – eller levt i illusionen om – att designers, konstnärer, kreativa stilmedvetna själar tänker utanför den traditionella, konventionella banan när det gäller uttryckssätt inom andra kulturområden också. Jag älskar den tidiga postpunken till exempel, just för… Läs mer
Snart flyttar jag till röda linjen. Mitt arbetsbord, i tonårsrummet, är just nu en röra av flera livsepisoder: pennskrin med disney-märken, tigerskott, vinylspelare, visitkort och recensionsskivor, en urdrucken ölflaska från helgen, tiotal skrivblock och papper från Skatteverket. Brödsmulor.
Jag väljer färg till väggarna i min nya lägenhet. Det känns väldigt främmande, och spännande. Första sommaren vid Telefonplan med en gasspis från 1957.
Vi ses över en
Något händer varenda gång jag hör låten Forever, skriven av Dennis Wilson till Beach Boys-skivan Sunflower. Jag hör liksom inget annat. Det finns inget annat, där och då, under ungefär 180 sekunder. If every word I said/Could make you laugh/I’d talk forever.
Jag har precis sett BBC:s dokumentär om Dennis Wilson. Under vissa perioder i mitt liv har han betytt alldeles… Läs mer
Uppdaterat: Från musikfestivalen Rock Against Racism från Australien 1980.
Det är något väldigt frustrerande när en 63-årig artist är tvungen att axla hela den svenska politiska popmusiken, alldeles ensam. Mitt i en tid när popkultur och politik aldrig har känts så självklar och fri från 90-talets stängda ögon. När också skillnaden mellan partierna minskar, när de tappar sina kärnfrågor till förmån… Läs mer