frilansjournalist
Idag vaknade jag av ett sms från en vän. ”Alltså, när ser vi valhalla rising egentligen? Jag är så jävla pepp!”.
Och första gången på väldigt länge så tycker jag inte exakt som Andres Lokko gör i ett ämne.
Jag dras till krigsfilmer, ursinnigt medeltidsvåld, meningslösa intriger.
Men kontexten måste vara rätt: det måste vara post-apokalyptisk framtid… Läs mer
Recenserade en ny bok om Thåström i BLT, texten finns inte på nätet. Ursäkta för konstiga proportioner i inlägget och abnormt stor bild om man klickar på den.
Och, jag måste bara länka till min intervju med Fredrik Strage . Legat ute ett tag, men den är ”mest läst” på Devotion. Hurra!
Uppdatering: Nu ser jag att man inte ens kan klicka på bilden. Tog bort den… Läs mer
Jag tror det är solen som gjort mig till flitig människa igen. Igår såg jag Girls på Debaser. På fina poptidningen Gaffa kan du läsa hur det var.
Som lördagsläsning, alltså imorgon, kan du också läsa en intervju med Marina & The Diamonds som jag gjort.
Och idag har jag en intervju med Shout Out Louds
Jag såg A Single Man igår. Den var väldigt svulstig, om än på ett annorlunda sätt. Att en modeskapare som har ett öga för detaljer och stil gör film är briljant. Ungefär som när konststudenter, med ett estetiskt sinne, skapar popmusik.
Med svulstig menar jag i sensualism; snygga kroppar, kavajer, kashmirtröjor och vita jeans, cigaretter. Med sensuell menar jag ett hav av… Läs mer
Jag plöjer just nu alla säsonger av The Wire. Jag vet inte, men den här jobbansökan i dagens DN caught my attention, kanske just därför. Vilka kvarter man ska sälja på nämns dock inte.
” Vi söker dig som är 20-24 år, Smart och Noggrann : -)
Denna tjänst är unik och kan bäst beskrivas som: Ett typiskt högutbildningsyrke, typ advokat, läkare eller ingenjör, men utan att utbildning… Läs mer
Jag har ett fint barndomsminne som på något sätt har gjort mig sjukt nostalgisk och kulturkritiskt blind för en musiksnutts värde. När jag var liten spelade alltid min pappa låten ”We are the World”, skriven av Michael Jackson och Lionel Richie och framförd av en hel drös fina artister, från en vinylsingel med slitet omslag. Vi tittade på en inspelad dokumentär där popstjärnorna sitter på golvet, med trötta ögon, och… Läs mer
Jag har länge velat skriva något om tv-serien Rome. Efter att nollnolltalet summerats överallt känns det som rätt läge. Rome har, vad jag sett från svenska listor åtminstone, gravt glömts eller bara struntats i. Jag trodde faktiskt att en tv-älskare som Jan Gradvall i alla fall skulle ha med den, men icke.
Handlar det bara om ett historiskt intresse… Läs mer
På fredag har filmen Daybreakers premiär. Människorasen kämpar för överlevnad i ett futuristiskt 2019 som har tagits över av svältfödda vampyrer. I framtiden har man tydligen ännu inte kommit på ett substitut för blod, som tv-serien True Blood bygger på. Vampyrtrenden växte sig inte övermäktig med Twilightfilmerna. Första filmkvartalet 2010 verkar mer inriktat på att hålla fast… Läs mer
Mitt liv är rätt rörigt just nu. Men jag har i alla fall recenserat nollnolltalet i BLT.
Nytt år nya vidder… Läs mer
Mitt. Jag. Musik som definierar en själv, händelser med en själv som definierar musiken. Jag har försökt utgått från de kriterierna – med många bubblare – när jag valt de 100 bästa låtarna från mitt 00-tal, när jag växte från 13 till 23. Vilka som fick mig att växa snabbare, långsammare, må… Läs mer
Jag tror att den främsta orsaken till att Skansros aldrig sjönk in hos de mest urbana romantikerna, de Woody Allen-klyschiga eller vi, som på gråtfärdigt livsfarligt allvar, behöver John Hughes romantiska tonårsfilmer för ta oss igenom svåra perioder, är det som ofta refereras till som ”rakt på”. Textrader som man minns, som sätter sig, för de, likt det slitna Smiths-citatet, ” Because the music that they constantly play/It
Plaskis, ungdomstidningen som fick en förvirrad, finnig 16-årig punkkille med sönderklippta jeans hooked på journalistik, läggs troligtvis ner om några veckor. Fina Soile, som hållt i tidningen i alla år, kör ett sista ryck och mailar in ett gäng brev från skivbolag, oss gamla skribenter och andra för att förmå Studieförbundet Vuxenskolan att fortsätta satsa på ungdomskultur. Något de alltid sagt att de har som främsta ambition. Här är… Läs mer
Den här låten har jag lyssnat på några hundra gånger i år. Ses vi på Dramaten?
www.fullaavblommor.se
Mitt liv går på lågvarv just nu. Jag ska ta tag i att blogga så småningom. Annars hänger jag på twitter rätt mycket. Vi tar lite musik på det: Sveriges bästa band just nu
Igår diskuterade jag, självklart, popmusik med en vän. De senaste åren har jag upptäckt musik jag varit oförmögen att intressera mig för, uppskatta och ens i smyg beblanda mig med – inte ens under skydd av den löjliga frasen guilty pleasures . Inte sedan tidiga tonår, när man var opåverkad av samtida populärkultur, ångest och tvång att bära samma dunjacka som bänkgrannen har det skett. 70-talister brukar prata om hur… Läs mer
18 minutes ago from TweetDeck
Ungefär där började hela Anton Abele-grejen utvecklas från bland de mer underhållande mediasnackisarna denna höst, till de mer skrämmande och lätt panikartade. Undrar om han tog fel på möten. Nog för att medelåldern är hög i riksdagen, men några högskolepoäng kanske man borde skaffa sig innan en
Jag söker febrilt och alltid fler frilansuppdrag. Har du en idé som jag skulle passa för, ett ämne som jag verkar behärska eller bara vill säga hej, maila mig på fredrik@fredrikthoren.se… Läs mer
Igår körde Devotion skivor före Bear Quartet spelningen på Debaser. Det blev quiz och billig after work-öl. Och rätt tråkig musik. Jag hamnade i en häftig diskussion om nostalgi och Smashing Pumpkins och U2. Banden som alltid har utsålda spelningar, men har världens mest anonyma fans.
Det här med tråkig musik. Jag har alltid varit rätt trött på indierock n rollen. Att det ständigt ska upprepas, göras om. Jag… Läs mer