Coathangers

Ibland kan man märka att man åldras och inte musiken. Samtidigt som Sveriges mest infekterade rockbråk uppdagas just nu – de finansiella spörsmålen med ett av rocksveriges mest garageiga band, The Hives – släpps Atlanta-bandet Coathangers sin andra skiva. Jag försöker uppbåda ett brett intresse, men jag tror att jag – även om jag vore sjutton och använt rocken i mina egna egoistiska syften som sig bör i den åldern – skulle tyckt det var sämre än Bikini Kill, sämre än Wavves. Samma påklistrade och omoderna The Stooges-rockimage som The Donnas. I amerikanska medier prisas albumen. När jag försöker analysera är det enda som kommer fram att Coathangers fuck you-attityd uppskattas. Något som jag hoppas – och trodde – att vi låst in i en låda med ett väldigt stort hänglås tillsammans med Howlin Pelles spydiga kommentarer, The Von Bondies och alla de där andra 00-talsbanden som en gång var så sjukt rätt men idag inte riktigt spelar med ett syfte. Jag är inte så gammal förresten. Rocken utvecklas alltid men det gör tyvärr inte allt runtomkring.