Den estetiska fulländningen

I senaste numret av popkulturstidskriften Bon handlar ledaren om att musiken har fått en mindre roll i tidningen och ersatts av mode. I slutet av ledaren står det att ”Bon ska vara en tidning som skildrar det skälvande nuet och den ljusnande framtiden”, vilket man ser intressanta indikationer på, redan på nästa sida skymtas det engelska popgeniet och tillika stilikonen Patrick Wolf i en reklam för Burberry.

Längre fram i tidningen intervjuas Ola Borgström, grundare av skivbolaget Service. Ett skivbolag vilket – i min bok – alltid förknippats med ett modeinriktligt uttryck, både i form av Dan Lissviks skivomslag och kläderna artisterna har burit.(TTA fick en hel manlig indiepublik att köpa vita linnen). Olas resonemang om popmusikens framtid kan tyckas dystra. Popmusiken har:  ”Förlorat sin exklusitivitet och sin roll som identitetsskapare. Jag är övertygad om att skälet är den extrema tillgängligheten Internet skapat. Medieutrymme, konsumtion och så vidare har övertagits av mode. Fokus är där nu. Följ veckopengen ska du se.”

I en lång artikel får vi även möta ”Idealmannen”, här i form av spinkighet, utan fett och muskler. Något popmusiken alltid haft som norm (Jarvis! Jarvis!), och som nu nått de offentliga rummen. Vi inte längre använda begreppet “Popsmal”. Allt härleds till musik, men allt måste ses i sitt sammanhang. Service måste ses i sitt sammanhang. Det är svårt att skriva om musik utan att skriva om mode, svårt att lyssna på musik och inte tycka om mode. Servicebanden skulle inte ligga så nära ditt hjärta som bara en familjemedlem kan göra om de inte – just där, just då, i början av millenniet haft den estetiska fulländningen som behövdes. Tvåtusentalets mods. När jag såg James Chapman med sitt Maps spela på Acceleratorfestivalen i somras blev jag irriterad. I min recension av konserten skrev jag ”…långt borta är den nya franska dansmusikens fåfänga och James musik står i centrum. James Chapman ser därför ut som huvudkaraktären Telly i Larry Clarks film Kids från 1995.” James Chapman behöver inte längre se ut som en uteliggare för att han gör musik i sitt sovrum framför en laptop.

Sen kommer det såklart att finnas undantag. Artister där smaklösheten konstant når toppnoteringar, vad sägs om en brittisk ”Pop/Indie”-kille vid namn Robert Jerome?

På tidningens framsida står det ”Techno Color”. Ska jag vara färgglad i höst?