Disco 2 – A Further Fine Selection of Independent Disco, Modern Soul and Boogie 1976-1980

Disco 2 – A Further Fine Selection of Independent Disco, Modern Soul and Boogie 1976-1980.

Soul Jazz Records

Samtidigt som Olivia Newton-John sjöng på filmduken, Bee Gees var på väg att bli en av världens största grupper och flera stora rockband släppte disco-singlar hade små labels redan släppt fina, dansgolvspumpande glittriga singlar i flera år.

De som stod för den riktiga utvecklingen var Harlem-producenter, som på små labels hustlade till sig nog med pengar för att släppa limiterade singlar som det är svårt att få information om idag. Men Soul Jazz Records har alltid haft ett imponerande pondus att försöka ändra på det.

Soul Jazz slutar sin samling när disco sucks-rörelsen fått igenom sin reaktionära rock-agenda och klubbarna själva börjar röra sig mot trummaskiner och syntar. Men den successiva övergången höll på i flera år. Mellan modern soul och funk, görs nedslag som visar discons transformation till annan dansmusik, som med Timmy Thomas låt Africano släppt 1977 (tagen från i annars rätt tråkig funkdisco-platta släppt samma år). Eller High Frequencys sprudlande, dramatiska och elektriska Summertime, släppt 1980. Historien om tolvtums-singelns intåg med längre mixar i slutet av 1970-talet, med snabbare hastighet (BPM) på singlarna och tyngre funkighet, blir här konkret.

Om volym ett i serien från Soul Jazz, tillsammans med den enorma coffetable-boken med skivomslag som kom i fjol, fokuserade helt på klubbmusikens nya riktning efter discodöden så är volym två ett nedslag i singlar som var betydande för just den övergången. Men discon dog aldrig – med samma dansgolvsfokus och öppenhet, emot rasism, homofobi och sexism började man bara med Larry Levan kalla den för något annat.