Forest Forest

Jag tror, och hoppas, att Forest har planerat sitt skivsläpp in i minsta detalj. Eftersom vi gärna vill skippa vinternuet och blicka framåt, likt den bästa popmusiken alltid gör, har Forest – ett nytt, tremannaband från Stockholm på det alltid lika relevanta skivbolaget Service – tagit fasta på de vårkänslorna vi så gärna vill tvinga fram och tonsatt det. Så bra de kunnat.

Forests debut är sådär romantiskt förväntansfull, lite försiktig och trevande. Och, som så mycket annan popmusik just nu, vill den inget annat än att – speciellt med sina Bröderna Lejonhjärta-orglar – återskapa en drömbild. Ett ögonblick där bröderna rider över orörda gröna kullar i ett Nangijala som alltid lever i skräck. En sagovärld.  Likt 80-talens eller tidiga 90-talets brittiska shoegaze, som alltid är ständigt närvarande, vilar Forest på en musikalisk grund som alltid känts som mest relevant när man behöver en paus. När man behöver fly lite, in i en sagovärld av rätt och fel, gott och ont och där skogen var en mystisk plats.