Girls – live

Rent visuellt ser Girls först ut som en tydlig rockkliché. Nördiga män – samtliga har likheter med karaktärerna i tv-serien Freaks and Geeks – som inte får tjejer, plockar upp en gitarr och sjunger om kärlek. Först ser jag inte hajpen, jag ser inte magin. Laura avverkas rutinmässigt, och nyindiekidsen jublar. Och då börjar det. Med låten Ghost Train och dess fantastiska Be My Baby-trummor och sångaren Christopher Owens spasmiska vänsterben, som går upp och ner när orden inte räcker till, är början på den smått historiska torsdagskvällen. Det är här, och just då, som låtskrivarduon visar varför de är ett av de mest omtalade banden just nu.

Därför att jag tror på varje ord. Varje stavelse.

Det blir aldrig kliché igen, och allting, verkligen allting, speglar ett nygammalt Kalifornien långt borta från springbreakpartyn och Orange County; en gitarr vid stranden, långt stripigt hår och ett uttryckssätt på scenen som känns ärligt. Det måste påpekas – många debutanter (läs: Strokes) faller offer för plötslig uppmärksamhet och ett påfrestande turnéliv och blir till ett stelt, uttryckslöst liveband ungefär veckan efter albumet har släppts . Och det är där som Girls skiljer sig från klichén. Girls tror på popmusik och en kultur som aldrig glömmer bort var den har sina rötter.

Oh, I wish I had a pizza and a bottle of wine
Oh, I wish I had a beach house

Det är ju allt man behöver, kommenterar en vän låten Lust for Life. Det finns ofta en uppgivenhet bland popband att arbeta mycket med textförfattande, och aldrig riktigt uppmärksammas för mödan. Med Girls är det omöjligt. De bästa låtarna, med 60-tals surfgitarrerna och kalifornskpoppiga balladerna – Substance och Oh Boy, kom inte med på albumet. Men blev till, med gråten i halsen, framförd av en Owens som, i rätt ljus, ser exakt ut som Joe Strummers tidiga band The 101ers, där den slitna kavajen är utbytt mot en collegetröja med trycket Love.

Dreaming’ of you
Wishing I was someone, Oh boy
That you could love too

“This is the highlight of our tour”, säger Owens innan Girls drar på en My Bloody Valentines-öronbedövande gitarrvägg och spelar sina extranummer.

Behöver jag säga att jag tror på varje ord?

Extra: Substance och Oh Boy finns i fina versioner på Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=CTcsQYEmquo och http://www.youtube.com/watch?v=z_WsFz1flMc

P3 spelade tydligen in konserten, för den som missade.