Honeydrips

Honeydrips

In the City

7/10

Honeydrips kommer från en era i svensk popmusik som känns längre bort än vad den är. I mitten av nollnolltalet började Mikael Carlsson, som spelade i indiepunkgruppen Dorotea – också ett band av sin tid – släppa CD-R skivor och mp3:or under alias Honeydrips. Det var skimrande små poplåtar som blandade gammal tweepop med electronica och fylld med mysiga små referenser som låttiteln ”(Lack of) Love Will Tear Us Apart”.

Den känns så långt borta eftersom sättet hans debutskiva, Here Comes The Future som släpptes 2007 på Sincerley Yours, var del av en litet, lokalt musiker-kollektiv som försökte vara (och lyckades) precis som 1980-talets brittiska DIY-labels och band som Felt, Field Mice eller Orange Juice. De smala musikrörelserna ser annorlunda ut idag.

Nu släpper han plötsligt In the City och det är som att tiden stått stilla. Rösten är lite raspigare, kärlekstexterna intakta, de suddiga elektroniska beatsen är stundtals lite hårdare. Honeydrips har också ett par nya – ibland udda – element av samplingar, men det finns inga häftiga effekter som plötsligt dyker upp i ett tiotal som just definieras utav sådana. I låten They look at us går han till och med tillbaka och gör en stompig hyllningsdänga till Broder Daniel. Den brittiska indiepopen är konstant – låten Bright låter inte helt olikt det gamla Sarah Records-favoriterna Brighter. Musik som aldrig är excentrisk för att den kan vara det utan har en kysk, åtråvärd återhållssamhet. Men också en svärta – i avslutande There comes a time sjunger han hoppfullt om att det kommer en tid när den är över. Men också att det finns ett slut på varje låt.