Labyrint
När Kartellen och Syster Sol släppte en ny singel i mars fick den en intressant kritik av mediemänniskor. Den var övertydlig i sitt politiskt beskrivande budskap, tyckte man. SVT:s PSL-blogg beskrev i en bra text hur naiva, äldre människor glömt bort hur de kom att intressera sig för idéhistoria och politik: ”man menade att ”det hörs så himla väl att Sebbe Staxx hade läst några högskolepoäng politisk historia och nu låter han det sippra in i sina raps.”. Låten ”Fallen Ängel” är som att läsa en bok av Naomi Klein, men den riktar sig inte till mig. ”Det finns en värld av snart-tonåringar som inte har en aning om hur banksystemet som styr deras tillvaro är ideologiskt beskaffad” skrev PSL. ”Samma tonåringar som tycker att ”Fallen Ängel” är en svinfet metafor för något som inte står rätt till i världen.”
När jag var tonåring tyckte jag det var just skitfett med ursinniga politiska rim i punken, pacifism i soulreggae eller när The Latin Kings rappade om att krossa rasismen. Progressiv musik var en av anledningarna till att jag började läsa kulturtidsskrifter och intressera mig för hur samhället satt ihop.
Introt på Labyrints nya skiva Garalaowit sätter den tonen för en ny generation, precis som introt på den förra plattan. En man pratar om privatiseringen, utförsäljningen och att ”människovärde sätts nu mera på hur mycket pengar man tjänar” på grov stockholmska. Våren 2011 uppmanade polisen i Växjö en arrangör att ställa in gruppens spelning på en ungdomsgård på grund av att man menade de uppmanade folk att röka gräs. Vad som följde var mängder med artiklar om knark och inställda spelningar. Citat från politiker, poliser, arrangörer. Väldigt få citat från Labyrint själva.
Och det är inte första gången som makthavare försöker agera musikkritiker sedan dess. Riksdagens talman Per Westerberg bojkottade en ceremoni mot rasism efter uppmärksamheten kring låten ”Svarta Duvor & Vissna Liljor” i julas. ”Som talman undviker jag prisutdelningar som kan uppfattas som kontroversiella”, menade han i SvD. Enda gången Stockholms stadsborgarråd Madelene Sjöstedt har gått igång på musik var när hon uppmanade folk att bojkotta reaggeartisten Sizzlas konsert 2012.
Det handlar om en djupt rotad föreställning om reggae och svart musik som något främmande, okontrollerbart och ”stökigt”. Flera klubbarrangörer har haft svårt att boka reggaeartister på städernas klubbar.
– De säljer ut hela Sverige och spelar då weedkortet mot oss. Då är det jättelätt att stänga oss ute och inte prata om problemen, säger Aleksi ”Aki” Swallow, frontfigur i Labyrint. Deras nya skiva släpps snart, och han är i Chile för att peppa inför turnén.
– På vissa spelningar har vi fått skriva på kontrakt för att inte säga ”något politiskt” mellan låtarna. Hur kan man ställa dom kraven ens? Jag menar, vad är politiskt? Krossa rasismen?
Han är trött på att prata om debatten, rubrikerna, allt som hände. Han slog på TV:n en gång och upptäckte de debatterade gruppen i SVT Debatt.
– Vi bara skrattade. ”Kolla de pratar om oss på tv!”, säger Aki.
Jag tyckte ni inte riktigt kom fram i debatten om inställda spelningar. Det kändes mer som att folk debatterade om er, över huvudet, och inte med er.
– Vi gjorde det med flit för att alla vinklade på cannabis Det finns flera intervjuer där jag har lagt på luren för det var bara det vi handlade om, de vinklade bara på knark. Journalister ville att fler folk skulle klicka på deras artiklar. De förringade vår musik vi blev några hippieflummare. Men vi kände att vi behövde uttala oss, sen spårade det ur. Vi har sett vad knarket gör mot människor. När Obama sa som oss så blev det med tiden inte så kontroversiellt. Åk till Danmark, så är det inte samma sak.
Men jag tyckte ni vann där. Att de debatterades om er och inte med er visar just på att era andra budskap ignorerades, som en bekräftelse.
-Det tycker jag också. Vi betalade vårt pris med att få inställda spelningar och förlora en massa pengar. Men jag hoppas att vi väcker debatten. Vi har lyckats med musiken och nått fler folk än förut. Vi är inte folkkära men jag tror vi har nått alla samhällsklasser och åldrar.
Samtidigt som Labyrint gjorde ett aktivt val i att prata om cannabis, som deras hashtag #normaliseringskampanjen eller att de rökte öppet på Grammisgalan, fick alltså mycket av deras samhällskritik stå tillbaka, det som upphovet cannabisdebatten egentligen bottnade i, enligt Labyrint. I offentligenheten är det enklare från makthåll att kommentera någon som uttalat sig om knark, än att bemöta argument om utförsäljning av allmännyttan och vård, skola omsorg. Då får man fler väljare med sig.
I ”Sagostunden e slut”, en av de bästa låtarna på Garalaowit samplas slickt och lite skrämmande det gamla barnprogrammet Sagostunden. Låten startar med en kommentar om att Gottsunda, ett av Uppsalas socialt utsatta områden, under sjuttiotalet var ett av de mest narkotikatätaste områdena i hela Europa. Det är också där Labyrint har sina rötter. ”Det verkar som om det är här allt knark hamnar.” rappar de. Några bor kvar i orten, några har flyttat. Aki pratar om att när de alla samlas, vilket de gör ofta, så känns det hemma.
– Vi är samma folk som vanligt. Man vet precis hur allt ser ut, och det är där vi får vår inspiration att kunna skriva. Många är medvetna politiska flyktingar, palestinier, kurder. Alla känner vi folk vars pappor varit medlemmar i gerillor. Samtidigt finns det mycket problem. Det finns folk som inte varit i stan, alltså Uppsala, på tjugo år trots att det tar tio minuter med bussen.
– Vi bär med oss Gottsunda i vår musik hela tiden. Det var här det började, de coola grabbarna gjorde musik. Roots Defenders, Green house effects. Alla här har också stöttat oss i allt vi gjort och sjunger med i alla textrader.
En sida som inte lyfts fram så mycket är hur träffsäkert ni beskriver en arbetsdag. Jag brukar slå på er låt ”Arbetsmoral” när jag har tråkigt på jobbet. Vad har du haft för jobb tidigare?
– Jag har jobbat som brevbärare, tidningsutdelare, hemtjänsten. Alla sätt att överleva, säger Aki som slutat sitt tidigare jobb som personlig assistent, ”även om man tjänar lika mycket”.