Mats Bäcker – Raw Power

När Mats Bäcker började som rockfotograf som 19-åring 1977 var musikvärlden just påväg att revoltera mot den rockmusik som skapats tio år tidigare. En av de mest kända bilderna – och den som kanske fångar övergången bäst – är Iggy Pop som på en scen i Köpehamn ger fingret. Den skulle kunna lika gärna vara knäppt av Mats Bäckers idoler, Anton Corbjin eller Pennie Smith. Då betraktades inte bilder som konst, något som är självklart i dagens kultur. Bilderna fick värde av entusiaster och musikfans, för att, som Mats Bäcker skriver och ser, ”ett nyväckt intresse för mina gamla rockbilder”. Mats Bäckers karriär som rockfotograf började 1977 och slutade 1983, när han slutade på tidiga åttiotalets mest tongivande musiktidning Schlager. Han skriver att ”musikbranschen hade gått i stå” – vilket är en bra anledning att sluta, då hans låga och iver kring och musiken artisterna hade släckts.

Det bästa med ”Raw Power” är inte den enkla, snygga formgivningen med stora bilder och lakoniska presentationstexter. Inte heller de energiska, fartfyllda och svettiga liveögonblicken eller de stora artister som David Bowie, U2, Tina Turner, Joe Strummer, Nico eller Lou Reed som porträtteras – utan de band som man glömt bort idag. Där en barbröstad ung Orup står med Kia Berg och gruppen Ubangi utklädda till tidiga 1900-talsbönder. Kal P Dal, en ”lokal superlegend i Lund och Malmö” som på grov skånska gjorde en skiva med den fantastiskt roliga titeln ”Till Mossan!”, producerad av en nerrökt Peps Persson under fem timmar. Band och artister som Rädsla, Henrik Venant, Underjordiska Lyxorkestern, Blago Bung och Usch.  Som här blir estetik snarare än faktiskt musik: en väldigt fin inblick i tidens anda av skapande för skapandets skull, ett kompisgäng som kuskar Sverige (eller Skåne) runt och lattjar på scen för mellanöl, cigaretter och bensinpengar. Det är en rätt idealiserad bild vi får av postpunkens skarv mellan sjuttio och åttiotal och kanske inte helt sann, men jag köper den för att den inte är särskilt nostalgisk. Vi har ett liknande musikklimat i dag – om än mer diversifierat – där alla kan enkelt spela in låtar och lägga upp på nätet. Det är också bra variation av en spretig musikvärld av punk, storsoul och proggrock och en relativt stor andel kvinnor som får utrymme.

När arenabandet ABBA i Norrköping 1979 testar nytt material på en oannonserad klubbspelning är Mats Bäcker av en slump där. Några veckor senare börjar ABBAs stora Amerika-turné. Bäcker menar att det är en slump att han befann sig på klubben, men där har vi den där lågan av intresse igen. 1979 brann den – det är därför han var där. Mats Bäcker, som idag jobbar med att fotografera opera och klassisk musik, har bytt spår i livet många gånger och lär oss att sluta i tid när vi har fått ut vad vi velat av tidsandan, vårt intresse för den och kulturen runtomkring. Då kan det förpackas så här enhetligt.