Max Peezay

Det var ingen tillfällighet att Max Perkele, tidigare Peezay, värmde upp inför Skeptas gig i Stockholm i fjol. När grimen kom i mitten av tjugohundratalet var Perkele den ende från svenskt håll som hoppade på tåget och därutöver skapade en magnifik skiva med »Discokommittén«. »Fyfan vad det var länge sen«, rappar han nu i första spåret »Det finska musikundret« med sitt typiskt snabba levererande. Vänner av Perkeles tidigare grupp Fjärde Världen lär inte bli besvikna. Varför har då hans album sedan 2006 inte fått mer uppmärksamhet? Var den brittiska grimen tvungen att få en renässans?
Kanske är det för hans ställningstagande om att vara oberoende. 2009 släppte Max Perkele en bok tillsammans med gatukonstnären Hop Louie, han hoppade av åtalet mot Pirate Bay för att i stället ge ut en platta via sajten, brukar samarbeta med rätt medialt okända namn på sina tracks och analyserar samhällsförändringar som en fri rappoet.
Samtidigt finns det en fadd, gubbig känsla kring »When Keepin It Real Goes Wrong«. Den vill prata om lycka men blir alldeles för bekväm i enkla rim utan problematisering eller motpart för att kunna komma framåt. För någon som jag som var tonåring när han och grimen först lät tala om sig finns heller inga retrokänslor att hämta i produktionen. Grejen med Fattaru, Fjärde Världen och grimen var soulen, som inte finns här. Den verkar ha strukits för att ge plats åt garage och triphop.
Många beats fastnar ändå, som i »Prepitaf«, »Deez Nuts«, »Inte som du«, eller som i »Tref« där det låter som att en minaritet parat sig med en cello (låten pajas tyvärr av en trist text om havrelatte).
Precis som på 2012 års »F.A.S 3« verkar Max Perkele på »When Keepin It Real Goes Wrong« fäktas mot både ego och självförverkligande men ligger farligt nära tråkig skrytrap, vilket är intressant med tanke på hans oberoende utgångspunkt. Kanske är en platta om lycka, sammanhang och gemenskap exakt vad världen behöver just nu eftersom syrliga samhällsanalyser känns alltmer hopplösa. Men lycka är ett svårt angreppsmedel att använda sig av när man ska skapa musik.