Owen Pallett – Live

Kanske beror det på Owen Palletts, tidigare under artistnamnet Final Fantasy, musikaliska uppväxt, som bara bestod utav klassisk musik och skolning i piano och fiol, men det är liksom två sidor som låtsasbrottas om uppmärksamheten på scen. Dels det stränga, den klassiska musikens strävan efter att alla toner ska sitta perfekt. Och den mer naiva, lätta, underhållande. Efter att ha uppträtt i en tajt, vacker beige kavaj med passande sjal och lite skäggstubb (på håll ser han ut exakt som Jason Schwartzman) – kommer han i extranumret ut i en svart kofta med, till synes, påklistrat guldmönster och pratarkontrastrikt fjolligt om en filmscen han älskar. Sen säger han att Mariah Carey har en kroppsform som en yoghurt och gör en sjukt bra fioldisco-version på hennes låt Fantasy.

Egentligen, på pappret, är en man med fiol och en stödgitarrist en plågsam livesetting. Men med just kombinationen och Owens personlighet blir det tvärtom. Owen Pallett använder sig av en loop-maskin, där han skapar en hel orkester av pompös kammarpop och påhittig electro helt ensam.

 Och det fungerar nästan hela vägen igenom. Att stanna upp i låtarna, för en pedal inte gör exakt det ljudet han vill att det ska göra, blir till sist lite irriterande. Men det är då hans lättsamma humor kommer, den naiva sidan som gör att alla älskar Owen Pallett och ömse kiknar av skratt, överöser med applåder, dansar eller är nära till gråten.

Där senaste albumet Heartland i sina stunder var för ojämnt, blir en konsert en uppvisning i hur man tar det bästa från klassisk och bombastisk barrockmusik och kombinerar det med modern popmusik. 

”You know back in 2001, when everybody was into The Strokes? I discovered them yesterday”, säger Owen och spelar ett snabbt New Yorkigt-introrockriff på sin Frasier-gitarr. Pedalen är hans orkester och Owen Pallett behöver inget mer än sin fiol och varma personlighet.