Pete Doherty – A Likely Lad (krönika)

I en intervju i Sveriges radio i somras pratade Iggy Pop om sitt drogmissbruk, och om hur han långsamt började ta kontroll över det.

Droppen kom i mitten av trettioårsåldern. ”Jag hade fått nog. Jag var ett vrak” säger han. Han hade inga pengar och började tappa sina tänder.

Det var heroinet som blev droppen. Just heroin blev också den brittiska musikern Pete Dohertys favoritdrog. Det berättar han om i boken A Likely Lad – spökskriven av journalisten Simon Spence baserat på långa intervjusessioner.

Det tidiga 2000-talet som Doherty verkade på tillhör de sista åren av rockmystik. Det var innan musikindustrin roterade 180 grader på grund av fallerande skivförsäljning och blev digital. MTV spelade fortfarande musikvideos och rockstjärnors drogstinna tillvaro frekventerade kändislöpsedlar. Den kanske sista av dem var just Pete Doherty.

En persona som i mångt och mycket blev en följetång i medier för att skadeglada reportrar ville det.

Idag kan man diskutera om fansen själva tagit över löpsedelns funktion, när TikTok gått om både Google och Facebook som världens populäraste val av sajt. Skulle Pete Doherty ha fått löpa gatlopp på samma sätt?

Skulle han i TikTok-klipp framstå som en skojig lad som fått i sig lite för mycket, eller få medlidande och hjälp med boende, rehab och terapi?

Till skillnad från till exempel komikern Pete Davidson, som i humoristiska inslag i satirprogramet Saturday Night Live de senaste åren beskrivit sin kamp mot drogproblem och psykisk ohälsa – såg Doherty aldrig sitt beroende som ett problem.

Dohertys första band, The Libertines, re-vitaliserade rockromantiken under 2000-talet tillsammans med amerikanska The Strokes. De splittrades (första gången) redan efter sitt andra album, 2004.

Hans andra band Babyshambles var bokade till Hultsfredsfestivalen 2006. När de till slut kom ut på scenen, två timmar försenade, slogs Doherty bland annat med fotografer och slängde ut gitarren i publiken. Jag minns det som en toppenspelning. Efteråt greps han av Kalmarpolisen för droginnehav.

De mest intensiva åren, 2002 till 2006, fyller också merparten av sidorna i Dohertys självbiografi. Stundtals är det deprimerande läsning, eftersom Dohertys favoritdrog är just heroin och det mesta går ut på att försöka få tag på det. Heroinet gjorde Pete oförmögen att upprätthålla någon form av struktur på sitt liv. Och pressen älskade det.

Vecka efter vecka såg likadan ut i brittisk media. Foton på den taniga indierockaren (med pupiller stora som ballonger) iförd rock, t-shirt och hatt, med en cigarett i handen. Svenska nöjessidor var inte långt efter.

Bevakningen intensifierades med fängelsevistelser, inställda spelningar, bråk och skulder till langare – men det är förhållandet med modellen Kate Moss som får brittisk drevpress att gå fullständigt bonkers.

När Kanye West nyligen fällde antisemitiska uttalanden förlorade han samarbetsavtalen med klädmärkena Adidas och Balenciaga. Doherty behöll både skivkontrakt, bandkollegor och festivalbokningar, hur mycket han än förekom i den brittiska pressen.  Nu flörtade inte Doherty med skogstokiga nazistteorier, men det är fortfarande intressant att ingen form av branschindustri brydde sig. Den som förlorade på det var snarare Kate Moss. När en bild läckte till tidningarna som verkade föreställa henne snortandes kokain, förlorar Kate Moss bland annat ett miljonkontrakt med H&M.

Till slut imploderar också Babyshambles på grund av Petes drogproblem. Heroinet kanske gjorde att han kunde skriva sången ”Fuck Forever” som skvalpade långt upp på listorna för att vara en indieballad, men när den var inspelad och klar, fanns verkligheten därute.

Så sent som 2019 arresterades Doherty av fransk polis för innehav och misshandel av en motorcyklist i Paris, och passade på att pissa ner polisstationen. Sen dess har han fått behandling mot sitt opioidberoende som verkat funka hittills. Vi får se hur länge The Libertines håller ihop den här gången.

Den 1 november spelar Pete Doherty med ett återförenat The Libertines på VEGA i Köpenhamn