Sharon Zukin

Sharon Zukin har i fyrtio år skildrat hur staden förändras och varför. I hennes senaste bok, The Innovation Complex – Cities, Tech, and the New Economy, tar hon sig an techindustrin och på vilket sätt den integreras i staden.

Aktivisten och journalisten Jane Jacobs är en ikonisk figur i amerikansk stadsplanering. I hennes bok The Death and Life of Great American cities från 1961 kritiserade hon de massiva stadsomvandlingar, rivningar och motorvägsprojekt som genomfördes i New York på 1950- och 1960-talen för att de inte var beslut som var lokalt förankrade, och skulle slå sönder stadens blandade funktioner och äldre kvarter. Utan henne hade en motorväg gått rakt genom New Yorks SoHo, Chinatown och Little Italy idag.

Sharon Zukin, professor i urbansociologi, inspirerades av Jacobs idéer om allas rätt till staden. På många sätt tog hon upp bollen men införde nya perspektiv på debatten. Vad Jacobs inte undersökte – skriver Sharon Zukin i boken Naked City från 2010 – var ”hur människor använder sig av kapital och kultur för att uppfatta och forma de urbana platser de bor på”. Bilden av den idylliska småstaden mitt i New York Jacobs var med och befäste och inte ville riva gav snarare vedträn åt vad som senare skulle beskrivas som gentrifiering.

– Gentrifiering kom som en överraskning under de första årtiondena, menar Zukin, och förklarar hur medelklassen under efterkrigstiden i 1950-talets USA valde att flytta från de negligerade, stagnerade städerna till de fräscha förorterna. För att sedan se på hur deras barn flyttade tillbaka tjugo år senare.

– Efter att deras far- eller morföräldrar samlat ihop pengar för att flytta utanför staden för att bilda familj, återvände barnen till ofta samma kvarter och gator.

1982 kom Sharon Zukins första bok om New York– Loft Living – som skildrar hur ”loft”, en amerikansk typ av vindsvåning eller stor förvaringsyta med högt i tak, kom att bli ett estetiskt ideal för en välbärgad medelklass. En yta som traditionellt hade passat vissa typer av arbeten – som konstnärer, textilarbetare, printindustri, träsnide, antikhandlare – och främst var praktisk och billig. Från början, skriver Zukin i Loft Living, var det konstnärer som började använda sig av ytorna för både arbete och bostad. De låga hyrorna och närheten till butiker vägde tyngre för dem än de oljud och smuts som följde med.

– Jag och min man bodde faktiskt i en vindsvåning vi hyrde, men det var på grund av hans arbete krävde det. Det var praktiskt ekonomiskt för oss. 

– Vi pratar alltså om fabrikslokaler i täta kvarter, inga stora bilfabriker. Jag var medveten om att några hus på min gata hade omvandlats till så kallade ”loft-apartments” – de hade redan högt i tak och exponerade tegelväggar. En dag läste jag i tidningen att fastighetsägare till småföretagare i fabrikslokaler skulle renovera byggnaden till vindsvåningar och därför inte förnyat hyreskontrakten. Sociala värden skulle slås ut när småföretagarna fick flytta på sig. 

Sharon Zukins böcker kan läsas som berättelser om hur kapitalismen påverkat och förändrat stadsrummet över tid. Både i Loft Living och senare böcker som The Culture of Cities och Naked City skildrar hur kulturella värden används av investerare för att skapa ett behov. Exempelvis estetiskt rätta vindsvåningar, som för med sig renoveringar, högre hyror och markpriser.

– Konstnärerna tog en risk. De bodde illegalt, exempelvis i en äldre fabrikslokal. Det var riskabelt rent personligt på grund av att du bodde i ett kriminellt område, men också finansiellt. Du kunde inte få ett banklån för att köpa eller renovera fastigheten. När gentrifierade områden efter tjugo år blev områden medelklassen och investerare kunde tänka sig att bo i, började banker ge lån och kommunen började erkänna gentrifiering och se det som åtråvärt. Eftersom städer i USA är beroende av fastighetsskatt försöker de möta behovet av fastighetsutvecklare.

Hon kommer ofta in på frågor hur det administrativa lokala styrelserådet för New York fungerar, på vilket sätt medborgaren kan påverka och hur regelverket ser ut. Frågor som, menar hon, är viktiga att förstå när man väljer att skriva om städer.

– Man måste förstå lagar och regler som ligger till grund för intressekonflikter.  

New York är ett återkommande studieobjekt för Zukin. Själv flyttade hon dit som sjuttonåring från Philadelphia.

– Jag ville bo i den stora staden! Det bästa med New York är denna ogripbara mänskliga faktor att folk tror allt är möjligt och det är enkelt att bli en newyorker. Så många kommer från olika platser att det är svårt att veta vem som är äkta, säger Zukin och försöker förklara New Yorks olika dialekter.

Hon började studera på Barnard College på 1960-talet, som är den kvinnliga delen av Colombia University, eftersom kvinnor inte fick studera på huvuduniversitetet förrän i början av 1980-talet. 

– Jag har bott i New York sen dess förutom specifika år då jag varit gästforskare i Paris och Belgrad, och ett halvår i Amsterdam.

– Det är alltid så mycket som händer i New York som får mig att fundera och ställa frågor. Jag gillar mångfalden och densiteten med större städer. Jag menar, jag gillar skog och berg också, men jag föredrar att leva i täta, stora städer, skrattar hon.

Hennes senaste bok, The Innovation Complex, är en skildring av hur nya former av kapitalism relaterar till digital teknologi, och hur det bäddas in i den lokala ekonomin. 

– Folk i techvärlden pratar om den här processen som att ”bygga ett ekosystem”, genom hackatons, startups och riskkapitalbolag till techutbildningar. Jag var speciellt intresserad av den lokala myndighetens roll som möjliggörare och initiator, säger Zukin, som även gjorde research i Stockholm när hon gästföreläste på KTH 2019, och besökte bland annat ett coworking space och science center.

– Det var mycket större än vad vi har i New York på grund av markytorna, offentliga pengar och EU-pengar, som vi inte har tillgång till. Samtidigt var det på många sätt likartat många av de projekten jag tar upp i min bok från New York.

Hur relaterar då gentrifiering till den nya teknologiskt drivna staden? 

– Innan pandemin fanns en kritik mot tech som en möjliggörare för gentrifiering, speciellt på grund av lönerna i techvärlden. Så det skapar en grupp som kan spendera mycket pengar i fastighetsvärden Ta Jeff Bezoz, Amazons grundare. Han bor inte ens i New York men äger fyra eller fem lägenheter i samma hus. Men jag tycker inte tech är värst. Det finns så många individer med pengar som köper dyra lägenheter i New York, som chefer, musiker, filmstjärnor eller utländska presidenter eller utländska investerare som köper lägenheter som en investering. Precis som i London eller Hong-Kong och andra stora städer finns det mycket globalt kapital som cirkulerar som drar upp priserna. Tech, och lönerna i tech, är bara en del av rikedomen i fastighetsmarknaden. 

– De stora teknikföretagen gör många dåliga saker, men de skapar också jobb. Och för en stad är det målet. Vilket gör att det kommunala styret tar beslut som inte är bra för alla, som att subventionera Big tech-företag för att bygga kontor, som med Amazon. Google tar inte emot subventioner. De har kanske tre miljoner kvadratmeter kontorsyta i olika delar av Manhattan. Det är bra för fastighetsbranschen, de gentrifierar inte de ytorna, men de renoverar till lyxdesign. Är det bra eller dåligt? Min invändning är: hur kan städer kontrollera techutvecklingen så att den gynnar hela befolkningen.

FAKTA:

Sharon Zukin, professor emeritus i sociologi vid Brooklyn College och City University Graduate Center

Ålder: 75

Familj: Man och vuxen dotter

Bor: Greenwich Village, New York

Nya projekt: Jag följer utvecklingen i tech-världen för att se vad som händer efter pandemin. Och jag gör intervjuer för ett projekt om zoning-konflikter i SoHo, en sorts fortsättning på Loft Living.

Andra intressen: Eftersom jag sitter vid datorn hela dagen, gillar jag att efter middagen se på skandinaviska eller franska deckare. 

BONUS:

Lisa Wiklund Moerira, doktor och universitetslektor i etnologi, Stockholms universitet

Sharon Zukins klassiker Loft living från 1982 har haft enormt inflytande på forskning om städer och stadsomvandling. Man kan säga att hennes undersökningar på sätt och vis tog vid efter Jane Jacobs som hade den blandade staden som ideal, men som verkade i delvis en annan tid. Som etnolog får jag väl också säga att hennes etnografiskt färgade empirinära metoder känns både tilltalande, bekanta och i sammanhanget givande.