Shlohmo – Dark Red

Betyg: 6/10

Shlohmo är svår att definiera, men man skulle kunna säga att hans musik alltid försökt bestämma vart basen ska ligga i den kontemporära musiken. Bara den halkar efter och är väldigt tung – den är nu ett sorts signum för svårmodiga producenter. Men där artister med samma experimentella bakgrund går emot ett mer pop-orienterat sound gör Shlohmo motsatsen. På Dark Red gräver han sig djupare ner i någon sorts fullständigt ångestfylld efterfest än han varit förut. ”Remains” låter som en lång, utsträckt dunkande svart tanke av krossat glas. ”Ten Days of Falling” låter som stegrande huvudvärk. 

I intervjuer har Shlohmo, eller Henry Laufer, varit vag om sitt privatliv – men mycket av tematiken på Dark Red kan bottna i året han har bakom sig. En EP (tillsammans med Jeremih) som blev kraftigt försenad på grund av labelstrul och prat om ”en massa begravningar och folk som hamnar på sjukhuset ofta”. Sen har han festat och gått till studion.

Resultatet är en organisk, lång skräckfilmsmix av puttrande deprimerande tankegångar. Visuellt är det som ett halvdött djur som sprattlar på golvet. Vi har hört ljudgångarna i hans tidiga verk – exempelvis på EP:s som Shlo- Fi från 2009, Camping eller Shlohmoshun Deluxe, båda från 2010 – men soundet är mer av gammal, skitig lo-fi på gamla syntar, triphop och rostigt stål än tidigare. Som album eller konceptmix fungerar det – men som enskilda spår fungerar det sämre, och triphopen går mig över huvudet. Sen kan jag inte skaka av mig saknaden av de något ljusa verktygen på remixer och EP:s de senaste åren.