Smokey Robinson – The Miracles – Definitive Performances 1963–1987

I de inledande minuterna pratar Smokey Robinson med The Miracles Pete Moore och Bobby Rogers om var allt började. De skojar om att det bara handlade om att träffa tjejer, men egentligen kom inspirationen i de fattiga gatuhörnen i Detroit från de tusentals vokalgrupper som under femtiotalet sjöng ballader och doo-woop. På radion hörde han grupper som Billy ward and his Dominoes och The Flamingos och startade sedan sin egen, The Miracles. Han kom inte från soulen, storheten låg i Miracles stämsång och Smokeys flexibla tenorröst. Tillsammans med Motowns husband The Funk Brothers, som hedervärt har sitt eget segment i extramaterialet – var de världens bästa popgrupp i mitten av sextiotalet.

Tilltaget, med kronologiska intervjuer som tar sin början med den bluesiga, pop-hiten Shop Around, fortsätter med låtar vi hört så många gånger att man automatiskt börjar nynna på dem, presenterat i svartvita, suddiga lyckliga tv-framträdanden.

Hur mycket jag än älskar The Funk brothers och dess bortglömda bidrag till Motowns framgång, är det i de nakna acapella-versionerna där det riktiga Smokey Robinson & The Miracles kommer fram. Smokey sjunger alla låtar precis som om de vore gamla spirituals. Det är som att någon –förlåt! – tagit bort allt brus och stök, där Smokeys sångröst – som med sin kraft alltid ligger några toner över The Miracles stämmor –  oavsett vad låten handlar om alltid förmedlar en djup sorglig desperation. Eller som han själv sjunger i The tears of a clown: In order to shield my pride I try/To cover this hurt with a show of gladness. Sången som en väg från Detroits segregerade kvarter.