The Dream, Berns

I juli såg jag när Rihanna spelade en snippet av ”Umbrella”. På The Dreams nya skiva IV Play som nyss släpptes sjunger han att han fick 50 miljoner dollar ”of an umbrella”. Terius Nash som han egentligen heter, är främst låtskrivare och producent – han har också skrivit låtar till bland annat Justin Bieber och Kanye West – och The Dream fungerar som hans nördprojekt. Det är en kritikers favoritförutsättning: en finansiellt tryggad artist som vågar testa idéer i ett projekt där pengar inte är drivkraften. The Dream har på grund av detta alltid legat i framkant när det gäller R&B:s utveckling under nollnolltalet, förutom på IV Play, som inte satt agendan på samma sätt som tidigare, utan lät mer som en direktinfluens av långsamma beats à la Drake och The Weeknd. 

Det tar några låtar för The Dream att komma in i spelningen. När han märker att publiken kan typ alla rader njuter han av bekräftelsen. Precis som när Public Enemy på Way out West i somras förstördes av en rockgitarr eller D’Angelo av för mycket funkgung är hans band för högt, för stämningsfullt och för mycket, när de inte bara håller sig till ett bra beat. Ibland överröstar det The Dreams högsta toner. 

När jag pratar med vänner efter spelningen är alla lite upprörda att han inte spelade just deras favoritlåtar. Alla har vi lyssnat liiiite för mycket på The Dream. Som många artister med feta låtkataloger, som Alicia Keys i somras, kör de ibland bara refrängen av sina bästa låtar, i The Dreams fall exempelvis Nikki och Right Side of my Brain, men det bildar också precis den artist The Dream är. Allt smälter ihop till en show och ett statement över hans musiknörderi. Det är Michael Jackson, Prince, Bobby Brown, Mariah Carey och sexig, sliskig R&B på en och samma gång. Även om det var fokus på de snabbare sångerna – som Fast Car – även om han på IV Play sjunger ”slow it down”. Alla vevar till Shawty Is The Shit och Rockin That Shit och han sitter ner och får fantastisk feeling till Too Early, en av de bättre låtarna på IV Play. Han sjunger några verser från Michael Jacksons Dirty Diana (eller kanske The Weeknds version?) och några från Mariah Careys Touch My Body och Kelly Rowlands Where Have You Been.