Tinashe – Nightride

De flesta r’n’b-artister av Tinashes magnitud ger inte ut mixtapes. Men eftersom mixtapes spelar en roll som identitetsskapare och kreativ verkstad finns en självklarhet att just TInashe ändå gör det: hon passar inte i något artistfack, någon musikkategori eller någon förutsägbar algoritm. Hon har hittat sitt sound – ett sound som pendlar mellan de idéer hon har från att hon vaknar till det att hon går och lägger sig.
Efter att Tinashe skapade det experimentella mångbottnade underverket »Aquarius« 2014 har hon spottat ur sig två mixtapes och en rad singlar. Singlar som inte ens är med på »Nightride« men som antagligen hamnar på hennes andra, officiella, studioalbum »Joyride« som ska komma nästa år.
Tinashe är den sortens artist som öppnar för Nicki Minaj och Katy Perry på turnéer, men mellan det sitter i barndomsrummet och leker fram nya ljudbilder. Hon har ständigt stora hits med radiorotation men både mixtapet »Amethyst«, som hon släppte i fjol, och »Nightride«, är resultaten av isolerade nätter. Produktionerna är fast mellan en fladdrande bas, flytande soulmusik och mysticistiska beats. Tinashe är en The-Dream för 2016, någon som rör sig fritt mellan smala korridorer och stora scener utan att förlora något av musikaliskt fokus eller värdighet.
Men det är också något som ligger och skaver med Tinashe som blir tydligt på »Nightride«: hon har ingen unik sångröst, och eftersom hon rör sig mellan olika musikaliska uttryck, mellan olika producenter och samarbeten, kan hon som artist ibland drunkna i sin egen musik, hur fantastisk den än är. Mycket handlar om produktionens kärna: sprakande, flimrande och lågt pumpande beats som är elastiska, drömmande, malande.
»Lucid Dreaming« handlar om att gå sin egen väg. »Company« om att hon »don’t need the lovin’« och bara vill ha en KK. I »You Don’t Know Me« menar Tinashe att hon är missförstådd och skivans bästa låt, »Ghetto Boy« tillsammans med Dev Hynes, handlar om fantasier om vad du egentligen vill.
Jag är bara rädd att det någon gång ska ta slut. Som barnskådis och dansare under tonåren vet Tinashe hur en värld av implicita krav och ytlighet ser ut. På något sätt är mixtapes kanske också ett sätt för henne att gå tillbaka till kärnan av varför hon håller på med musik.