Uppsala reggae festival

Just nu är campingområdet längs Fyrisån bara ett öppet fält, men den fjärde augusti förvandlas den stora slätten till norra Europas största reggae-festival. I år blir det för elfte gången. Grundaren Yared Tekeste berättar att det hela började när han såg det brittiska turnerande konserteventet Rock Against Racism 1979.

– Som flykting och ”underdog” så gick budskapet med reggae in i hjärtat, och musiken var ibland det enda som höll mig över vattenytan. Jag hamnade i reggae-kretsen våren 1979, när jag gick på en RAR-turné där punk och reggaeband spelade. Jag var besökare men började sedan som road manager – från bara kärlek till också jobb. Enda ställena där reggae spelades var Göta Lejon och Gröna lund i Stockholm, så där föddes den ursprungliga idén till festivalen, säger Yared Tekeste.

Under de senaste somrarna har det varit prat om ”festivaldöden” – där årets Arvikafestival och förra årets Hultsfredsfestival ställdes in på grund av konkurrens på festivalmarknaden. Yared Tekeste tror på att nischa sig och inte bredda sig som i fallet med många andra festivaler.

– När festivalerna, som exempelvis Arvika, ville bredda tappade de de ursprungliga och lojala besökarna. I deras fall syntarna. Det blir en ond cirkel. Vi är en språngbräda mellan artister och publiken – där publikens vilja alltid väger tyngst. Det finns ingen anledning för oss att boka till exempel Vikingarna.

Ni verkar bredda på annat håll – rent åldersmässigt, med olika event för att anpassa till en äldre målgrupp, som ”Reggaebasket” och ”Barnens ö”.
– Ja, själva festivalupplevelsen uppskattas mer och mer av alla åldrar har vi märkt. De sista tre åren har medelåldern varit 29 till 30 år, då måste man anpassa för det. De senaste två åren har kvinnorna tippat över i statistiken också, det är kul. Det har ju varit mer och mer folk som tar med sig barnen och hitta till Barnens ö. Nytt för i år är att vi har ett eget dansprogram, där något roligt händer varje dag, säger Yared Tekeste.

Yared har jobbat med festivalen sedan första början så det händer alltid nya saker, men ett festivalminne blev festivalledningen just påminda om. 

– Ett festivalminne av många är när en av mina vakter kom med två män som hade stått och filmat trots att det var förbjudet. De sa att de kom från Japan, älskade reggae och Sverige men inte kunde läsa svenska. Vi i ledningen pratade om det för några dagar sedan, då vi fick en förfrågan från japaner som vill besöka årets festival för att se Toots & The Maytals.
– Trots alla svåra festivaltider känns det ganska bra. Sedan toppåret 2007 har det varit svårt, men nu pekar det uppåt, säger Yared Tekeste.

Silly Walks Discotheque
Remixer har alltid fungerat som ett enkelt sätt att erbjuda inbitna genrefantaster något de inte hört talas om. Tysklands Silly Walks Discotheque är ett DJ-kollektiv som i tjugo år mixat både kända och okända rootsreagge och dublåtar, men som gärna blandar in både dancehall, hiplife och andra urbana sounds från Karibien och Ivory-kusten. De är bland de mest bokade och turnerande ”soundsystems” just nu. De har också jobbat med tyska reggaestjärnan Gentleman.

The Heptones
The Heptones är ett av de mest legendariska Jamaicanska rockstedybanden någonsin. De började redan 1965 och fortsatte tills sent 70-tal med samarbeten med bland annat Lee ”Scratch” Perry och är kända för sina mjuka basgångar, nästan som någon form av country-reggae.  De har även gjort en cover på Bob Dylans ”I Shall Be Released”. Gruppen har ombildats många gånger och den mest kända medlemmen, Leroy Sibbles, har haft en framgångsrik solokarriär. Bandet låg på labeln Island Records, känd för sin internationalisering av reggaen på 1970-talet med bland annat festivalens The Maytals.

Ken Boothe
Elephant Man är kanske den största inom modern dancehall just nu. Han blev upptäckt genom Bounty Killer, en av 90-talets hårdaste och mest kända dancehall-artister. Under uppväxten blev O’Neil Bryant som han heter, mobbad för sina stora öron och tog således namnet Elephant Man när han albumdebuterade 2000. Han har ofta inslag av hiphop, under tidigt 00-tal samarbetade han bland annat med Busta Rhymes och Lil Wayne och har senare år jobbat tillsammans med Wyclef Jean och Chris Brown. Han har blivit kallad ”Energy God” på grund av sina energetiska livespelningar.