Way out west bästa gig
- Frank Ocean
Frank Ocean är som om Donny Hathaway, Stevie Wonder och Mos Def också vore födda 1987 tillsammans med ungefär hälften av Kanye Wests kontrollbehov och Kate Bush scenskräck. Jag stod mest som paralyserad när Ocean byggde på sin pyramid, tonight. När han bröt låtar för de inte var i perfekt harmoni, perfekt synkroniserade för att fånga sången och budskapet och känslan de ville skapa – kan det handla om divaniteter (han är värre än Mariah Carey i logen, hörde jag) – men också om att just bygga på det där perfekta konstverket.
2. Jens Lekman
Göteborgs finest skulle lätt ha kunnat charma hela, stora konsertområdet på en större scen men något säger mig att han gärna –precis som Säkert – vill ha det litet, mysigt och intimt i Linnetältet. 100% Soul-Jens stod på scen, på strålande humör, med calypso, blås, sampling av The Chairmen of the boards i Opposite of Hallelujah och ett brandtal för Göteborgs kulturskapare mot politiker som gör det svårare och svårare för dem att kunna betala hyran.
3. Sabina Ddumba
Jag blir mer och mer fascinerad av en Ddumba som – med ena benet i gospel, soul och kyrkokören Tensta Gospel Choir och ena benet i X-factor och Katy Perry – lyckats förena de två till en majestätisk storshow. Glassigt minglar hon runt i en brandgul päls och champagneglas och skapar en Las Vegas show i bossanova. Vågar sig till och med på Move on up!
4. Vince Staples
Av alla unga rappare på Way out West är Staples den bästa – mot en orange ljus vägg smyger och hoppar han omkring till dunkla beats. En show där han alltid är i centrum.
5. The Radio Dept
Folkölsvänsterns bästa band får stående ovationer – såklart säger de bara tack, tack så mycket, tack. Vi är bara soundtracket till att krossa fascismen, gå ut och gör er grej.